GEiST
I försök att nå platsens själ, ville jag återuppleva lagren från olika sekel i en ny tidsform. Jag valde att arbeta med materialen “glas” och “sten” för att framhäva “andens” transparens och bestämda rörelsemönster i ändring av skepnader.
En utvidgning av platsen omkring, som förhåller sig till parkens individuella och osynliga passager genom ett slingrande flöde i harmoni med verksamhetens representanter, dvs användarna. Platsen är fylld av en atmosfär som tar plats. Precis som att användarna fritt ska kunna ta plats i sitt skapande.
För att förmedla detta tydligare, låg mitt främsta fokus i att väcka en känsla av en gemenskap mellan människan och platsen. Där rumsligheten bjuder in utsidan och skapar ett gemensamt inne och uterum. Då den ena komponenten inte kan existera utan den andra.
