︎
En av de saker som jag kämpar mest med är klimatet. Jag minn när jag var cirka 6 år gammal och fick höra att isen smälter och hur avgaser och gas från kossor orsakar global uppvärmning, och hur det inte fanns något jag kunde göra för att förhindra eller stoppa detta. Sanningen är att en väldigt liten samling av oljeföretag är den ledande orsaken till växthuseffekten som vi upplever, och att de små saker en individuell människa som jag gör – att använda tyg istället för plast, duscha istället för att bada, ta bussen istället för bilen – inte är tillräckligt.
Det finns en sorts hjälplöshet att känna till detta och inte ha förmågan att göra något åt det. Vad vi än gör så blir det föroreningar, skräp, plast, och ovänligare väder. Vi har skapat en situation där det inte finns något sätt att vinna, eller i längden överleva.
Denna skulptur handlar om den rädslan och den hjälplösheten. Den var inspirerad bland annat av brutalisk arkitektur, karg och oinbjudande betong, som skapar en grå och väldigt omänsklig textur. Den abstrakta formen av karaktären är inspirerad bland annat av Van Goghs “At Eternity’s Gate”, med ansiktet begravt i händerna, och även tarotkortet “The Hermit.” I protest mot min konstlärare så lät jag den vara ensam, då det är viktigt att den ska stå enslig.

Detaljbild 


Självtorkande lera, papper
Running on Cargo